Jag brukar propagera för att man gärna ska sätta upp mål för sig själv när det handlar om det mesta här i livet. Träning, karriär, självutveckling... Gärna med flera små delmål så att man kan bli glad och belöna sig själv på vägen. Min rekommendation är att skriva ner dem för sig själv, men jag har även trott på modellen att berätta för andra, i alla fall i vissa situationer, eftersom det kan sporra en. Som när jag skulle springa Tjejmilen med Cosmo, det var ju ett ganska officiellt mål, vi var ju med i tidningen och allt och bloggade under resans gång. Då kan man inte "gömma sig" och glömma bort vad man har lovat.
Men nu visar forskning från New York University att det kan finnas stora nackdelar med att dela med sig av sina mål till andra. Tydligen visar studien att om du berättar om dina ambitioner så minskar chansen att faktiskt uppnå målet, eftersom du kan känna att du redan närmat dig ditt mål genom att berätta om det och då blir du mindre motiverad att kämpa.
Nja, vet inte riktigt om jag håller med. På vissa områden funkar det säkert, men när det gäller just träningen eller andra hälsomål som att sluta röka eller äta sunt tror jag att pepp från andra är en ganska stor faktor. Och även förståelsen, så att folk fattar varför du gör som du gör. Vad tror ni? Ska man hålla sina mål för sig själv eller berätta om dem för sina vänner?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hmmm... Det låter lite fegt, men jag berättar bara mina mål om jag vet att jag kan uppnå dem, annars håller jag dem för mig själv. När jag slutade röka för två år sedan, efter femton år som storrökare, berättade jag det för ALLA redan ett par dagar innan jag började sluta (...?:)). Detta just för att det var helt och hållet upp till mig själv att lyckas. När det gäller mina mål med jobb eller träning osv, där yttre omständigheter kan påverka, tiger jag som muren. Vill väl inte att någon ska veta när jag misslyckas.
SvaraRaderaFörstår din poäng, helt klart. Just när det gäller karriären kan man ju lätt prata för mycket och hoppats för mycket och sen blir det ju rätt jobbigt att förklara varför det inte blev så. Samtidigt, varför ska man skämmas? Om man bara gör sitt bästa så kan man ju inte göra så mycket mer. Och jag tror det kan vara sunt för oss alla att se att andra kan misslyckas också, då vågar vi själva misslyckas.
SvaraRaderaPs. Grymt bra gjort att lyckas sluta med rökningen!!
Du har så rätt, det är ingen skam i att misslyckas, värre då att aldrig ha försökt. Klokt sagt. Och tack, jag är väldigt stolt faktiskt :)!
SvaraRadera