Igår var det alltså dags för Tjejmilen igen. Tusentals laddade tjejer stod redo på Gärdet och väntade på startskottet under en rätt så närvarande sol. Var faktiskt perfekt löparväder igår, inte för varmt, inte för kallt. Värmde upp till Para pa pa pa (Rap das armas) och jag och min kompis Malin peppade varandra in till sekunderna före start. Sen vet jag inte vad som hände. Vi hade ställt oss i fel startgrupp, trodde vi stod först i fyran men hade tydligen ställt oss först i femman och blev därmed inslängda med en massa andra sist i fyran. Härligt, blev ytterligare ett antal kilometer av krypande bakom massorna. Precis det vi ville undvika. Redan där sjönk humöret ett aning tror jag. Sen kan jag skylla på det ena och det andra, det spelar ingen roll, sanningen var väl att kroppen helt enkelt inte höll ett lopp till. Benhinnorna började göra ont efter fyra kilometer, efter fem kom mjölksyran i låren och vid sex så värkte även axlarna (förmodligen för att jag spände dem så mycket). Fick varva löpning med gång under de sista kilometrarna och det var väl då jag tappade motivationen. "Äh, har jag redan gått en halv minut spelar det ingen roll om jag går lite längre, eller igen".
Min underbara pojkvän/största supporter stod strax innan målrakan och hejade på och fotade. Det lustiga är att jag och kom kompis utan att se varandra lyckades komma i mål med 12 sekunders mellanrum, ha ha. Min sluttid låg runt 1.10, vilket jag inte kan säga att jag är speciellt nöjd med. Fatta att jag sprang Midnattsloppet snabbare än Tjejmilen! Men till nästa år får väl lärdomen vara att jag kan ta ut min kropp en gång och få det att funka, men inte tre helger i rad. Nu är det gjort i alla fall, och så här såg det ut:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar