Midnattsloppet och Nike Running Lounge

För att sammanfatta Midnattsloppet i lördags så behöver jag bara använda tre ord: regn, backar och mjölksyra... På den positiva sidan så var det bra pepp längst med hela banan av påhejande publik under paraplyer, och känslan av att ha gått i mål till slut var otrolig. Sprang inget toppenlopp (1.07), men känner mig ändå nöjd med tanke på omständigheterna.

Skillnaden mellan det här loppet och de jag sprungit tidigare (Tjejmilen och VårRuset) var först och främt att Midnattsloppet springs av både tjejer och killar, men också att majoriteten av löpare här var riktiga friskusar. Man såg inte många som gick längst banan (förutom i de jävligaste uppförsbackarna, inklusive jag själv...) och på sista sträckan längst Hornsgatan verkade det som att alla hade all energi i världen och sprang förbi mig glatt och peppigt medan jag kämpade för allt jag var värd med den lilla ork jag hade kvar. Min kompis Malin sa åt mig innan att föreställa mig att jag var en antilop som blev jagad av ett lejon när det kändes tufft. Söta Malin.

Men det bästa med kvällen var helt klart Nike Running Lounge. Inbjudna minglare i gröna tröjor kom dit innan loppet för att titta på höst/vinterkollektionen (som Nike hade placerat i ett mörkerrum för att visa hur sulor, reflexer och speciella lampor i jackorna lyser i mörker), peppa varandra, lyssna på Maria Akraka som kom med bra råd inför loppet och njuta av allt gott som Nike bjöd på. Själv får jag ju alltid håll om jag äter eller dricker på tre-fyra timmar innan ett lopp så jag fick vänta med att frossa i frukt och smoothies tills efteråt.

Minglade bland annat med gulliga träningsbloggaren Terese Alvén som jag brukar stöta på på många pressevents. Hon har precis som jag flera lopp framför sig under helgerna som kommer och dessutom går hon med bröllopsnerverna på helspänn eftersom hon gifter sig om tre (!) veckor. Kolla in hennes träningsblogg Spark i baken här!

Bilderna är lånade från AWB, fotograf är Sandra Nordin.