I min sommarstuga i Tisarbaden någonstans i början av augusti. Jag ligger i hängmattan, sippar på ett glas rosé och blundar. Lyssnar. Ljudet från småbåtarna som puttrar förbi i viken, fiskmåsarna som skriker när båtarna kommer för nära boet och ungarna. En gräsklippare som går varm på grannens tomt. Doften av nyklippt gräs kommer vinande förbi med den ljumma sommarvinden, blandas med oset från grillen där abborren ligger. Slänger ner benen på varsin sida om hängmattan och låter gräset som är lite för långt kittla mig under fötterna. Tar en sipp till av vinet och kisar mot solen. Kanten på glaset färgas rött, lite kladdigt. Min hemmagjorda ansiktsmask har inte stelnat riktigt än. Jag slickar mig lite om munnen, jordgubbarna och havregrynen smakar sommar. Jag tittar uppåt, björklöven ovanför mig svajar. Jag tar en mental snapshot och ler. Det är bra det där, att kunna gömma undan bilder av minnen och känslor och plocka fram dem när du längtar för mycket.
När som helst, var som helt, kan det bli sommar. Allt som behövs är några jordgubbar och en minnesbild. Lugnet kryper i kroppen, små myror som lägger sig tillrätta för att sedan bli alldeles stilla. Ett andetag in, ett ut. Tills jag längtar tillbaka till storstaden. Biter huvudet av en jordgubbe och går ut på en promenad för att komma nära asfalten och tegelhusen. Det som får mig att må bäst, att kunna välja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar