Jag känner två personer som ska springa Stockholm Marathon på lördag, min Cosmokompis Ulrika och min storebror Adam. Kommer hem från Amsterdam vid lunch så hinner förhoppningsvis ut och heja lite. Sist min bror sprang stod jag redo på Gärdet med hemmagjord hejaskylt, visselpipa och hela kittet. Det är så imponerande att bara titta på alla uthålliga själar som springer förbi, ser svettigt och jobbigt ut och jag känner mig mycket nöjd med beslutet att hålla mig till 10-kilometerloppen.
Tydligen är den bästa tiden en löpare kan få på ett marathonlopp 90 minuter, om löparen har perfekta gener, rapporterar tidningen The Observer. Verkar övermänskligt om du frågar mig, men med lite genmanipulation kanske...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar