Har alltid tagit extrem stolthet i att jag aldrig provat droger. Inte under uppväxten, inte i storstaden, inte under de år jag bodde utomlands där folk rökte på på stranden eller på krogen efter arbetsskiftets slut. Så därför känner jag att det är lite småhemskt att jag faktiskt knaprat koka-löv på min senaste resa till Sydamerika. Nu är det ju så att själva löven från plantan som jag druckit te på och ätit doppade i choklad inte är förädlade, och alltså inte blivit till kokain än, men det är trots allt samma planta som det urvinns ur och det känns ju lite skumt.
I Peru dricker alla te på kokalöven, i synnerhet alla turister blir bjudna, då det sägs hjälpa mot höjdsjukan som annars kan drabba en när man inte är van vid så höga höjder. Hittade faktiskt en buske uppe vid självaste Machu Picchu, och de såldes som sagt överallt som godis - kokakarameller är hur goda som helst. En oskyldig planta tills den som sagt förvandlas till något helt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar