...lycka kan inte köpas för pengar, inte när det gäller livet i stort. Enligt en studie vid University of Illinois, så upplever Forbes 400 (USA:s rikaste) och Masaistammarna i östra Afrika (har inte fullt lika många biljoner att svänga sig med) precis samma nivåer av lycka.
De som känner mig vet att jag gillar att konsumera (vissa skulle nog till och med kalla mig något av en shopoholic), men jag har verkligen skärpt mig det senaste året och låter helt enkelt bli att gå in i butiker när jag inte behöver köpa något. Vet inte varför jag får ett sånt rus av att köpa, jag vet ju att den där klänningen egentligen inte kommer göra någon större skillnad i mitt liv. Grejen med mig är så enkel att när jag inte har pengar så handlar jag inte, när jag har så handlar jag. Borde skriva en artikel om sparande, då kanske jag skulle lära mig ett och annat...
Men jag tror inte att jag skulle vara lyckligare, verkligen må bättre inuti (inte för att jag mår dåligt, är extremt nöjd med mitt liv just nu), om jag hade tio par Jimmy Choos i skogarderoben (eller ens om jag hade en skogarderob för den delen). Kanske för en stund, när allt var nytt och kändes overkligt och lyxigt. Men som alltid vänjer man sig att konsumera efter sina tillgångar, och snart skulle inte den där lyxväskan ens kännas som en stor grej. Vad skulle man längta efter då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar