Visar inlägg med etikett dans. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dans. Visa alla inlägg

torsdag 25 mars 2010

Träningsvärk - men värt det

Värker en del i rumpa och lår idag, men kan tala om att det helt klart varit värt det. New York-baserade instruktören Violet Zaki som fick oss att svettas ordentligt under ett martial arts/corepass igår förvarnade om att vi knappt skulle kunna gå... Tog verkligen ut mig totalt, så hade jag inte haft träningsvärk hade jag undrat vad som var fel. Ibland är det bara värt det.

Bästa övningarna för lårmuskler och rumpa görs liggande på marken, gärna med utsikt över en bergskedja för lite extra motivation.

Emma, Violet, Annika, jag och Julia - girlpower!

Julia från Sofis mode i närkamp med Violet Zaki. Svart bälte i karate är inte att leka med.

Övar min high-kick...
Dagens sista reggaetonpass var enligt mig konventets absolut roligaste - kan hänga ihop med att jag är en danstjej i hjärtat... Marta Formosa som coachade oss är spansk, eldig och fick oss alla att skaka rumpa som vi aldrig skakat tidigare. Vi fick köra koreografi som tog ordentligt på ben och rumpmuskler, och battla sexiga dansmoves mot varandra - sjukt rolig klass! Åker härifrån med löften om att ge mig själv mer näring i form av dans lite oftare.

fredag 19 februari 2010

Dansa bort stressen!

Två fina tips jag hittade i Glamour som motiverar varför du absolut ska gå ut och dansa och umgås med dina vänner i helgen.
* Oroa dig inte, lev livet istället! Människor som tar sig tid att umgås med sina vänner tenderar att ha lägre halter av kortisol och andra stresshormoner.
* Att röra sig tillsammans med någon annan främjar empatin, vilket minskar oroskänslorna. Boogie on!

torsdag 28 januari 2010

Shake it, african style!

Dagens träning blir ett pass SatsAfro med barfota fötter och medryckande rytmer. Har inte dansat afro på jättelänge, så det ska bli sjukt kul! Var meningen att jag skulle på en pressträff och testa ett nytt pulssystem från PolarZone på Balance imorgon bitti, men det blev inställt, trist. Men på ett sätt är det ganska bra eftersom jag ändå vill ha energi att ge gärnet på Nike-conventet i helgen och då är det bättre att köra hårt idag och vila lite imorgon. Hårt ska det stampas i golven. Håret ska slängas med. Armarna ska svingas. Afrodans - I'm on!

tisdag 12 januari 2010

Det spritter i kroppen

Hjälp, jag kan inte sitta still. Fötterna hoppar och jag vill ställa mig upp och sparka mig själv i baken lite taktfullt medan armarna hänger stelt längs med sidorna. Nej, jag har inte blivit galen - jag lyssnar på Riverdance...

När Tourism Ireland bjöd in till en kväll med mingel och Riverdance förra veckan när showen kördes på Globen så blev jag överlycklig. Det har ju varit ganska pinsamt att jag, som efter mina år på Irland betraktar mig själv som nästan halvt irländsk, inte har kommit iväg och sett detta praktverk tidigare. Irländsk dans visst, på bröllop och turistpubar och liknande. Men inte the real thing. Okej, hela konceptet är femton år gammalt, men så är de inne på sin farewell tour också. Och jag är riktigt glad att jag hann se dem innan det hela läggs ner - jag satt i två timmar och bara var helt lycklig av musiken... Imponerande snabba fötter och ben, visst, men det är ändå musiken som gör det.

Så nu sitter jag här och försöker koncentera mig på skrivandet medan jag lyssnar på Riverdance, som får mig att vilja dansa. Hm, kanske får sätta på min lugna Spotify-lista i stället, med det här tempot riskerar jag att tappa fokus... Men shit så stämningsfullt och nostalgiskt det är. Lycka ända in i benen.

tisdag 10 november 2009

Saker du blir glad av

Har inte så farlig träningsvärk idag trots allt, trodde mina lår skulle må lite värre efter dansen igår. Blev rätt svettigt även om det bara var ett pass på 45 minuter. Kul, absolut - men jag tycker förra koreografin var roligare. Och när det var alltför många intensiva småhopp åt olika håll kände jag av ena knät och fick ta det lite försiktigt. Men sista låten var helt fantastisk, All that jazz från musikalen Chicago som jag dansat till på showdansen på en uppvisning när jag var yngre. Love it!

Jag tror att alla människor har en, två eller tre saker - minst - som de blir sådär härligt lyriskt lyckliga över. Som min dans. Eller mitt pianospelande. Varje gång jag är hemma hos mina föräldrar sitter jag i timmar och spelar och sjunger ur mina gamla pianoböcker, och varje år får jag en ny i julklapp bara för traditionens skull även om jag bara spelar när jag är hemma hos dem. I söndags spelade jag till och med en massa julsånger, bara för spelandets skull. Och jag mår så himla bra. Tyvärr har vi inte riktigt plats att trycka in ett piano i vår lilla lägenhet vi bor i nu, jag får ju för sjutton knappt plats med mina kläder, så det får väl bli längre fram. Så länge får jag dansa desto mer helt enkelt.

Jag i söndags. I timmar...

måndag 9 november 2009

Swing it, bounce it, shake it!

Nu sticker jag iväg på ett efterlängtat danspass på SATS Odenplan, mitt nya favorithangout. Grävde fram ett par gamla Casall-brallor ur kartongen i källaren för ett par veckor sen, som jag hade när jag dansade förr i tiden. Måste prova dem och se hur bra resåren och allt har hållt sig, ibland kan ju sådant bli lite knackigt när det ligger nedpackat i ett par år (för att inte tala om malhål!), men om allt är okej så tror jag att mina nostalgiska dansbrallor minsann får följa med idag. Matchat med en färgglad topp, en fläta i håret och så ett lass skön musik, glada människor och roliga moves på det - kan inte bli annat än ett riktigt bra träningspass!

onsdag 4 november 2009

Bounce sista show

Är det någon mer än jag som är förälskad i dansgruppen Bounce? De har varit mina dansidoler sedan jag gick i högstadiet/gymnasiet och dansade hiphop, jazz, showdans och annat kul - och jag tittade på deras shower och tyckte att de var bäst i världen...

När jag flera år senare lärde känna Fredrik "Benke" Rydman, killen som är lite av gruppens frontfigur, eftersom han är en nära vän till min syrras kille, så blev de lite mer mänskliga. Fortfarande gudar på dansgolvet, men jag förstod på ett annat sätt hur mycket jobb som ligger bakom och hur hårt de faktiskt sliter på sina kroppar med sitt dansande. Bounce har kört ett stort antal shower genom åren, och nu i vår är det alltså dags för den sista. Tio timmars träning om dagen och diverse skador sliter på dansarna. Och kroppen orkar inte lika mycket när man är 35 som 25. Så det är nog ett klokt beslut ändå, att sluta när man ligger på topp. Innan skadorna bryter ner en totalt. Sorgligt för alla oss Bounce-fans, men vi kan nog förvänta oss en sjuhelsikes show i Globen i vår i alla fall när gruppen hyr i sig den 23-24 april. Jag vet i alla fall att jag tänker gå dit och låta mig imponeras en sista gång.