Är det inte underbart att solen äntligen har letat sig fram ordentligt? Nu har det varit soligt här på södra Gotland tre dagar i rad, och det gör mig självklart sugen att dra ut på långpromenad eller löprunda. Tog en lång sväng på långfredagen, passande nog, där jag utforskade grusvägar och stigar och återvändsgränder i området med ipoden i öronen solen i ögonen. Underbart!
Tror att mycket av min nyfunna energi handlar om (förutom solljuset då) på att jag befinner mig på ett ställe där jag inte hittar överallt. Jag kan utforska. Jag kan springa planlöst. Det är faktiskt otroligt befriande att inte veta hur det ser ut bakom nästa krök. Så det blir dagens löptips från mig - ska du ut och springa, eller promenera för den delen - ge dig iväg till ett område där du får trampa på lite okänd mark. Absolut bästa stället att rensa tankarna, eftersom du inte är så fokuserad på att "snart springer jag förbi den stenen, eller det huset, och sen är det så många kilometer kvar"...
Hm, vart kan den här vägen leda? Vi testar!

