Tro på dig själv!

Var stolt moster i helgen när min "syster" Tanjas lilla Linnea döptes. Hon är nog den sötaste bebis jag sett, med de dragen kommer hon bli en riktig beautyqueen när hon blir stor. Det är fint med barndop, själv döptes jag i samband med konfirmationen och det var inte riktigt lika gulligt. Inget ooh och aaa och söta små presenter att spara som minnen.

Alltid när jag är i en kyrka (är ju inte så ofta direkt) och sjunger psalmer så slås jag av tanken hur det skulle kännas att vara troende och verkligen stenhårt tro på gud. Säga vad man vill om fanatiker, men de har ju i alla fall hittat ett sätt att plocka fram inre styrka. Den där tron att allt kommer att ordna sig för det är gud som bestämmer. Jag tycker det är fint att ha något att tro på, någonstans att hitta hopp, men önskar att man kanske kunde lägga en del av den där tron på sig själv istället? Då är det lättare att få tummen ur och faktiskt göra något med sitt liv. Hårt, men sant.

Hyllning till rumpan

Vem vill inte få komplimanger för sin booty? Hur tråkigt det än är att göra utfall och klättra i trappor så är det samtidigt härligt när effekten riktigt känns. Vill du testa på lite andra övningar än bara de gamla vanliga så kan du spana in det här programmet från Aftonbladet som du enkelt kan köra framför teven i vardagsrummet medan du kollar in till din favoritserie, sånt gillar vi.

Jag snubblade också över en helt fantastisk annons från Nikewomen som jag måste lägga upp till allmän beskådan:

Ten thousand lunges

have made it rounder

but not smaller

and thats just fine.

It's a space heater

from my side of the bed

it's my ambassador

of those who walk behind me

it's a border collie

that herds skinny women

away from the best deals

at clothing sales.

My butt is big

and that's just fine

and those who might scorn it

are invited to kiss it.

Just do it.

Våga vara stolt över andra

Jag har upptäckt på sista tiden hur riktigt bra jag mår när jag blir stolt över någon annan. Det är en sak att vara stolt över något du gjort själv, vilket vår svennebanan-mentalitet tillåter oss att vara alldeles för sällan. Klart det känns bra, men det är ändå lite känsligt. Däremot kan jag må så bra ändå in i djupaste djupaste vrå när jag blir stolt över någon jag älskar. Min syster när hon födde tvillingarna, min låtsassyster som vågade bryta upp med sin pojkvän efter nio år när det inte kändes rätt längre, min kompis Malin som jag såg sjunga i gospelkör för första gången i söndags och tillät mig att upptäcka en helt ny sida av henne. Och idag, när min vän Ingrid tar examen från läkarutbildningen efter fem och ett halvt långa år. Jag minns när hon ringde mig och berättade att hon kommit in på KI, jag bodde i Dublin och gav upp en glädjetjut så högt att alla mina housemates kom springandes till mitt rum och undrade vad som hänt.

Kan du må bra för andra så får du må bra så mycket oftare, det går nästan inte en dag utan att någon av dina vänner eller familj är med om någonting roligt. Kolla bara statusuppdateringarna på Facebook, där står en massa härliga saker! Och ikväll ska jag alltså fira min läkarkompis. Det känns ända ner i tårna :-)