Berlin Marathon

Igår när vi var ute och strosade i Prenzlauer Berg i Berlin så insåg vi helt plötsligt att vi hamnat mitt i det hedersfyllda Berlin Marathon. Tusentals hurtiga löpare strömmade förbi oss där vi lunkade på trottoarkanten på andra sidan gatan, under skön sol och härligt peppande publik. Har hört att Berlin Marathon ses lite som prestige i marathonsammanhang, det är tydligen ett av de tuffaste loppen man kan ge sig på. I min värld så är vilken mara som helst duktigt imponerande, men jag har förstått att jag tydligen ska vara extra imponerade av de som sprang igår. Måste erkänna att jag tyckte det var rätt skönt att slå mig ner på ett mysigt café utomhus och njuta av en fräsch frukost i stället för att kuta runt som en svettig galning, men hey - alla är vi olika.

Det här var jag inte så lockad av...


Det här kändes mera jag...
För övrigt är Tyskland och i synnerhet Berlin min nya favoritdestination. Sköna människor, pulserande stadsliv, billiga drinkar och solsken. Jawohl!

Snabbaste marathontiden

Jag känner två personer som ska springa Stockholm Marathon på lördag, min Cosmokompis Ulrika och min storebror Adam. Kommer hem från Amsterdam vid lunch så hinner förhoppningsvis ut och heja lite. Sist min bror sprang stod jag redo på Gärdet med hemmagjord hejaskylt, visselpipa och hela kittet. Det är så imponerande att bara titta på alla uthålliga själar som springer förbi, ser svettigt och jobbigt ut och jag känner mig mycket nöjd med beslutet att hålla mig till 10-kilometerloppen.

Tydligen är den bästa tiden en löpare kan få på ett marathonlopp 90 minuter, om löparen har perfekta gener, rapporterar tidningen The Observer. Verkar övermänskligt om du frågar mig, men med lite genmanipulation kanske...