Smaskens från Kina...

Hjälp vad tiden har flugit iväg (bloggen har fått lida, jag lovar bättring!) - men så går det väl när man julstökar i 110 procent antar jag. Har spenderat de senaste dagarna med att köpa klappar, göra klappar, slå in klappar, dikta ihop härliga julrim, baka, pyssla, pynta och diverse andra juliga aktiviteter. Nu känner jag mig jättenöjd och färdig och har faktiskt begett mig hem till mina föräldrar i Uppsala för lite lugn och ro och familjestämning. Vad händer då mitt i julfriden? Jo, jag vaknar med halsont! Inte bra. Men då kommer pappa till räddning...

Ur sitt Kina-apotek (skokartong full av preparat bestående av rötter, blad, pulver och piller inhandlade under hans återkommande resor till det stora landet i öst) plockar han glatt fram en liten blå påse med torkad pulveriserad rot av en växt som kallas Isatis indigotica fort. Det ska ha en antibiotika-effekt menar pappa, och jag har ju inget emot att testa alternativmediciner så jag häller glatt upp pulvret i ett glas ljummet vatten och rör om. Läser på nätet att roten ska rensa slaggprodukter från hjärtat, kyla ner temperaturen på blodet och dessutom hjälpa mot... halsont! Kan i efterhand meddela att Banlangen, som medicinen kallas, inte är god. Den är faktiskt riktigt, riktigt äcklig... Om jag inte blir frisk i halsen nu så blir det onda ögat på pappa under julhelgen.

Familjehelg gav ny energi

Har varit hemma hos mina föräldrar i Uppsala över helgen och är faktiskt fortfarande kvar. Tanken var att jag skulle hinna rensa bland alla mina gamla kartonger och prylar som står här, men eftersom det var full fart med syskonbarn och födelsedagsfirande igår så räckte tiden inte riktigt till. Men eftersom jag kan styra min egen tid nu för tiden så är det ju inga problem att stanna kvar och göra klart projektet idag.

Har suttit och bläddrat i gamla dagböcker, fotoalbum och tidningar. Gud vad många gamla tidningar jag har... Elle, Damernas värld, Cosmo, Glamour, Vogue, In style, Marie Claire - flera år tillbaka i tiden. Det tar emot att kasta samlingen, och jag försöker bläddra igenom dem alla en sista gång för att liksom ta farväl, men det går ju inte att ha kvar allt. Eller? Foton och dagböcker sparas däremot såklart. Sjukt kul att se vad jag tänkte och tyckte och drömde om för fem-tio år sen. Både läskigt och underhållande.

Jag får alltid ny energi av att träffa min familj. Även om det brukar vara hela-havet-stormar så är det som om jag hittar mig själv och blir stärkt när jag är nära de jag älskar allra mest. Vi människor blir ju stärkta av olika saker. Vad blir du peppad av själv?